Idag har det varit soligt. Det var världens storm i förrgår. Trodde huset skulle rasa.
Men idag var det fint.
Efter ett samtal med säkrad telefonlina från agent Klar inrättade jag mig likt de snabbaste av QRF-styrkor på arbetsplatsen runt 15:30. Det är lite spänning och börja dagen med att inte veta vad som ska ske. Det är som vanligt med andra ord. Min mamma är en kvinna som är omringad/uppslukad av planeringar i höger och vänstervarv. Alla dessa tider, människor, lappar, packningar och platser måste gå in i varandra likt den bästa rolex-klocka. Klänningen, tältlampan, handukarna, plåsterkittet, backarna som ska fyllas med mat. Allt ligger där, redo att packas ner. Ungefär 3 månader innan själva resan. Om hon är svart, är jag vit. Jag vet ingenting, vilket kan vara frustrerande för en som ska få allt att klaffa. Vad vill du äta? Jag vet inte. Kommer du hem i helgen? Jag vet inte. Vill du ha kaffe? Jag vet inte. Ska du sova hemma ikväll? Jag vet inte. Eller egentligen säger jag, "javenne". Möjligtvis, "eeenne".

Jag tycker det är skönt med förkortningar. Några exempel är:
- eeenne = jag vet inte
- aaaaumaa = tack för maten
- vaeeeåååaa? = vad är klockan? (extremfall, bara några få förstår)
- aaa = hej
- gnnaaaa = godnatt
- aauu? = vad gör du?

Nu minns jag inte alls vad jag pratade om men jag åker iallafall med familjen till hammerdal ikväll, sen bär det av till tannsjön där det lät som att hela släkten ska vara. Vi ska bygga klart bastun. Så på med kängorna och ta fram hammaren!


PS.Nu spelar Mr.Christer spanska foerhoppningar. Jag fick en snabb nyckelhåls titt där jag tyckte höra räven säga: "I don't miss you rävbur." DS.